Nyheter

Formation är viktigt, men hur ska den mätas?

2011-12-20

MoRe har en egenutvecklad metod för mätning av betaformation av papper upp till 100 g/m2. Den används till exempel vid utvecklingsförsök, kalibreringar, reklamationer, för att följa formationstrender i maskinen och för jämförande optisk mätning.

Om en väg har dålig grundläggning är det svårt att kompensera genom att lägga på en ytbeläggning. Likadant är det med papper. En dålig formation avslöjas vid tryckning även om papperet är bestruket. Ett obestruket papper har olika egenskaper där det är flock eller inte flock. Det bestrukna papperet har olika optiska egenskaper beroende på att bestrykningen är tunnare vid en flock och tjockare vid en icke-flock.

- Det finns två sätt att mäta formation, optisk formation och betaformation, säger Jan-Erik Hägglund, MoRe. Optisk formation mäter de optiska egenskaperna och påverkas av fyllmedelshalt och typ, fibrer, malning mm. Betaformation använder betastrålning som strålkälla och betastrålarna är okänsliga för färg och optiska egenskaper och mätningarna kan kalibreras mot ytvikt. 

Mätning av betaformation ger ett betaradiogram där en högupplöst bild av ytviktsvariationen i provet fås. Betaformation är en etablerad metod där en C14- platta är strålkälla och detektorn traditionellt en röntgen film. 

MoRe har en egenutvecklad metod för mätning av betaradiogram, där detektorn är utbytt mot en bildplatta utvecklad för biomedicin. Detta ger en rad fördelar, bl.a. bättre känslighet och en snabbare hantering. Resultatet är ett digitalt betaradiogram med en upplösning ned till 0,1 mm. Metoden klarar ytvikter upp till 100 g/m2 och mäter högupplöst ytor upp till 100x 100 mm.

Resultatet kan beskrivas enligt nedan med en digital bild av ytviktsvariationen och matematiskt behandlat med frekvensanalys.  En enkel uppdelning är våglängder under 3 mm och över 3 mm, där 3 mm är det som stör ögat mest. I exemplet på bra formation nedan motsvarar det 8,3 respektive 6,5. En våglängd är en flock och mellanrummet till nästa flock. Det är alltså en storleksfördelning av flockar man gör med frekvensanalysen. 
Man kan även få uppdelning i kortare intervall eller se ett komplett spektra, där t.ex. viramarkeringar uppträder som "spikar".

I bilderna visas dålig respektive bra formation.