Nyheter

Stefan Svenssons krönika för nyhetsbrevet: "Pägg!"

2021-03-31

”Vad har du för handikapp?”… tja för att travestera på någon av Stig Helmer-filmerna… 51 år, närsynt som en mullvad och en kalufs som initialt och lättjefullt beskrevs som en ”coronaeffekt” men som idag, ivrigt påhejad av den chockade, begränsade omgivningen jag under rådande omständigheter kommer i kontakt med, har fått benämningen ”coronadefekt”. Boris Johnson och jag har uppenbart samma problem med virvlar. Att vi hade samma frisör var dock en överraskning… ”Mr Speaker, forgive my wild haircut today!”

Jag har aldrig spelat golf… eller förresten det har jag faktiskt… 1982… i Storbritannien. Nej, inte på S:t Andrews men väl på Ludlow’s ”Pitch and put-bana”… belägen mitt i byn… bakom posten… mellan tre rondeller… med tillhörande påfartsvägar (utan de senare hade ju rondellerna varit helt meningslösa… ja, ni fattar).

Hur som helst drog min yngre bror, vi kan kalla honom ’Anders’ (’Anders’ heter egentligen Anders Svensson), iväg bollen från bana 1. Om det var ’Anders’ eller Ludlows kommunala stadsplaneringsenhet som underskattat riskerna låter jag vara osagt men bollen fick en fin, men något okontrollerad bana innan den, ett femtiotal meter bakom (!) hålet, dök ner i den första rondellen, träffade en bil varefter den som en flipperkula slungades hit och dit för att slutligen landa på ”green”… (”Ahmenvaf…!”)

Åtminstone tre färger kunde skönjas mot bollens vita textur när den slutligen plockades upp ur hålet. ’Anders’ var mycket glad… ägarna till den blå, den röda och den gröna bilen befann sig förmodat i samma adrenalinpåslagna tillstånd men av en helt annan anledning… nåväl, preskriberat.

Golf är egentligen en omöjlig sport. Med bokstavligen trubbiga verktyg ska vi medelst vår egen, genom många timmars träning uppbyggda kompetens, få en liten projektil att passera otaliga och oförutsedda hinder för att sedan landa i ett mål. Och sen… till råga på allting, ska man upprepa detta… 17 (!?) gånger till. Det här låter ju som något som aldrig har ett slut… det här låter ju som ”forskning och utveckling”!

Emellertid… ingen bana är för svår för den som har rätt kompetens, tålamod, utrustning och inställning och det är här ni hittar oss! Med de resurser vi har i MoRe och hos våra nära kollegor i övriga RISE ser vi fram emot att tillsammans med er undanröja hindren för nödvändig process- och produktutveckling. När bana 1 är avklarad sätter vi tänderna i bana 2 och sen kör vi tills vi alla får sätta på oss den ”gröna kavajen”.

Låt oss träffas på ’Tee’ (jag har googlat golftermer), lägga upp bollen på peg:en och sedan, med fokus på målet, en tydlig strategi och med rätt verktyg drämma till. Skulle vi hamna i lite snett eller i bunkern, vrider vi in lillfingret en smula och klappar till igen… för i mål ska vi… på utsatt tid… alltid!

En riktigt Glad Påsk önskar jag och mina kollegor att ni alla får och vi hoppas att, när tillfälle ges, ni har möjlighet att ta del av allt spännande vi har att berätta om i vårt nyhetsbrev och på vår hemsida.

Jag är ingen golfare men tveka inte att bjuda med mig på en runda. Tar du med en peg så tar jag med ett ägg… vad bir det då? Jo en ”pägg” naturligtvis…

/Stefan

Vill du läsa kommande nyhetsbrev från oss, anmäl dig här.