Nyheter

Ledare nyhetsbrev: "MMVI"

Hoppsan… har det blivit fel i rubriksättningen? Har undertecknad blivit snurrig? Har kaffe spillts på tangentbordet (igen) så att den där jämrans ”CAPS-LOCK-tangenten” har fastnat i nedtryckt läge? Hur märkligt det än kan låta är svaret på dessa frågor ”Nej” men det återkommer jag till.

Med risk för att bli tjatig för er som har läst våra nyhetsbrev under de senaste tio åren så känner jag mig uppfylld den här tiden på året. Denna tid då det ”gråa och trista”, styrt av den fördelaktiga vinkeln som vår planet just nu har mot solen, bokstavligen över en natt övergår i ett grönt skimmer. Jag har gjort det förr men jag gör det igen… dvs citerar en av 1900-talets stora ordkonstnärer, Lena Nyman: ”Kolhydrater så långt ögat når!”

Själv lufsar jag förnöjt runt i trädgården iklädd vit sommarkostym, stråhatt och monokel och studerar knoppar som är nära att brista, småfåglarnas livsbejakande luftdanser strax ovanför de markbundna predatorerna (”Börje och Stigge för bövelen… ge tusan i de där!”) samt insekternas flygbanor som i jämförelse faktiskt får robotdammsugaren ”Rolles” rörelsestrategi att verka genomtänkt.

Kort och gott… våren, och sommaren kanske beroende på var man befinner sig i landet, är här och likt de för skogsindustrin livsnödvändiga fotosyntesdrivna aktiviteter i trädens kambium som just nu accelereras i skog och mark ska även vi nyttjare av jordens begränsade resurser samla kraft, intryck och D-vitamin.

Alla drivs vi i grunden av en himlakropp drygt 8 ljusminuter ifrån oss och det gäller att nyttja de i sammanhanget fåtal fotoner som faktiskt prickar rätt, och de möjligheter som dessa ger oss, på bästa sätt.

Att med hållbarhet som ledstjärna få jobba med produktion, utveckling och forskning inom skogsindustrin är ett ansvarsfullt privilegium, något som, inte minst hos oss i MoRe och i RISE, utgör drivkraften för vårt dagliga arbete. Visst är utmaningarna många men det är lösningarna också, inte minst då industri, institut, processkonsulter och akademi samverkar.

MMVI? Ja… säkert har flera av er som är ena hejare på romerska siffror redan knäckt att det var året 2006 som avsågs. Detta år var spännande ur många aspekter. Inte nog med att Finland vann Eurovison (!?)… man gjorde det dessutom med en trudelutt som en gång för alla tog bort schlagerstämpeln från evenemanget och som samtidigt justerade den stereotypa klädkoden en smula; ”Hard… rock… halleluja!”

På tal om det (ehh?… eller inte) så tillträdde detta år Stefan Ingves som chef för Riksbanken vilket inte var helt förvånande då hans förnamn härstammar från ”Stefanos” som var… ja just det… ”den förste martyren”. Detta faktum signalerar att vederbörande står fast vid sin övertygelse även om det blåser. ”Regeringar kommer, regeringar går - Men Ingves och Kungen, ständigt består” som någon klok (nåja) tänkande person (jag själv) lär ha sagt…

2006 var också året då jag, under ledning av vår fantastiske och i ljust minne bevarade, ordförande Carl Kempe fick styrelsens förtroende att ta över VD-rollen från bolagets lika fantastiske arkitekt, grundare och idéspruta Sture Noréus, en roll som jag till idag har haft i 17 (!) år… i sammanhanget en ofattbar tid. Tänk bara… när jag tillträdde hade jag inget hår på huvudet alls men idag har jag en rejäl kalufs. Tiden sätter sina spår…

Med det sagt meddelar jag att idag, den 31 maj, blir min sista dag som VD för MoRe Research då jag den 1 juni tillträder en ny roll som ”Marknadschef” i RISE avdelning Massa, papper och förpackningar, dvs den avdelning i vilken MoRe ingår.

Med andra ord blir ni som läser detta inte av med mig utan snarare tvärtom då jag hoppas på fortsatta, och än mer frekventa, fruktbara kontakter och där jag och mina kollegor i MoRe/RISE tillsammans med er fortsatt ska arbeta med att finna lösningar på alla utmaningar som vi står inför.

Tack alla fantastiska kollegor, kunder och samarbetspartners för den här tiden och låt oss börja om imorgon!

Och du, Stefan Ingves: Förvisso förvaltade du något större summor än vad jag gjorde men du lämnade ju din roll redan 2022. Vi kan väl enas om, oss martyrer emellan, att det står 1-1…

Over and out!

/Stefan