’Bin’ there - done that!

’Bin’ there - done that!

Nu surrar det rejält! Sitter och betraktar trädgårdslandet, syrenen och det snart utblommade päronträdet och förundras över den aktivitet, målmedvetenhet och oförtrytlig envishet som de små vingförsedda insekterna uppvisar.

 På tralltaket ovanför mig har en getingdrottning bestämt sig för att upprätta sitt feodala rike och trots att hennes pingisbollsstora palats dagligen (!) flyttas till ställen där risken för en väpnad konflikt under min semester framåt juli är betydligt mindre, envisas hon med att börja om på samma plats igen.

 I luftrummet ovanför rabatten samsas humlorna och bina i ett från betraktarens horisont sett, välordnat kaos som påminner om surret ovanför Arlanda en måndagsmorgon vid 07.30-tiden. ”Cabin Crew disarm slides crosscheck and report!”. Knappt har ett flygfä lämnat en blomma innan nästa är där och kollar om det finns några rester.

 Även de små irriterande krypen med en oregelbunden flygbana inspirerad av Ataris succéspel Pong från 1972, har vaknat till liv och trycker i sin förtvivlade jakt på protein sina veka snablar genom skinnet lika lätt som en glödgad kniv skär genom smör. Hur det går till är en (naturligtvis googlingsbar) gåta som jag grunnat på i alla år inte minst då ofrivilliga, empiriska experiment med nålar och andra vassa föremål visat att skinnet är ganska segt.

 Humlor föresten... alla har vi väl kommit i kontakt med, och kanske spridit, myten om ”att humlor inte kan flyga men eftersom de inte vet om det gör de det ändå”. Nu har ju vetenskapen sedan några år tillbaka förklarat hur en rultig, ickeaerodynamisk pälsboll kan få tillräckligt med lyftkraft och känns bra… inte minst för humlorna själva. Personligen har jag alltid, med skräckblandad förtjusning, tyckt att det är mer fascinerande att en fulltankad Boeing 747 med sina 400 ton kan komma upp i luften och är mycket glad över att vetenskapen stöder detta fenomen samt att myter om piloter saknas.

 I bikupan på MoRe är aktiviteten minst lika hög som i trädgårdslandet och nektar skördas från inkomna prover och projekt. I denna sommarhälsning får du bland annat stifta bekantskap med Christian Enfjord, nyanställd laboratorieingenjör som bytt läkemedelsindustrin mot arbete med massablekning. Stockholmsbördige Christian har således bytt ’lekemedel’ mot ’blekemedel’ (jag behöver semester!). Du kan också läsa om Sebastian Jonssons exjobb rörande kvantifiering av totalt reducerat svavel samt få en rapport från Daniele och Zoheb, två av bolagets forskare, som nyss hållit föredrag på ”Tappi nano”.

 Midsommarhelgen är här och med den alla härliga traditioner. Inte minst dansen kring stängerna något som vi alla (host, host) deltar i. En myt, som det förvisso kan finnas en del sanning i, är att män i högre utsträckning än kvinnor uppvisar en viss underlåtenhet att läsa eller muntligen ta till sig instruktioner, särskilt om aktuellt moment ”inte verkar vara så svårt”.

 Ett bevis för detta kan hämtas från en midsommarafton för många år sedan då jag och en kollega (vi kan kalla honom Staffan Magnusson) inför ett traditionellt midsommarfirande på Murberget i Härnösand skulle lära några tyska praktikanter lite svensk folkdans. ”Små grodorna kan väl alla” tänkte vi unisont och började tulta runt en provisorisk midsommarstångsattrapp. Inledningsvis gick allt bra men när vi kom till refrängen svek våra minnesbilder från barndomen rörande kombinationen sång och rörelser. Att i normalt tempo sjunga ”koackackack” samtidigt som det illustreras av djupa knäböj (squats) med efterföljande höga upphopp är svårt, framkallar träningsverk, skrämmer livet ur tyska praktikanter samt både roar och förskräcker omgivningen. En av många midsommaraftnar att minnas!

 Nu närmar vi oss semestertider och kanske är några av er redan där. Jag vill därför med dessa ord önska er alla en skön sommar och en härlig ledighet när det blir dags! Ladda batterierna och kom tillbaka utvilade för att ta er an den aldrig sinande strömmen av utmaningar. Utvecklingsarbete och forskningsprojekt är krävande, tar tid och kan ofta vara svåra att driva ända in i mål. Emellertid, i analogi med myten om humlorna känner vi inte till svårigheterna så vi når målen ändå…

 Trevlig sommar önskar Stefan med kollegor!