Så många frågor…

Så många frågor…

Ah… hösten är här! Denna härliga tid då den frostfria periodens frukter bokstavligen ska skördas. Äpplena, vars kvalitetsoptimum mellan ’torr kork’ och ’överjäst äppelmos endast hållen på plats av skalet’ är kortare än tre timmar. Plommonens utveckling som man följt sedan humlornas pollinering i juni men där höststormen Allan för två veckor sedan halverade det avverkningsbara beståndet till de gräslevande sniglarnas stora förtjusning. Päronen som ännu smakar trä men som snart kommer att spricka då skalet inte hänger med i den volymökning som sker i det sista avgörande mogningsstadiet. Nog är jag generellt imponerad över evolutionen men på vissa punkter har projektet misslyckats.

Normalt tycker jag att det är trevligt att åka till återvinningsstationen och lämna var sak på sin plats, vara en aktiv deltagare i ett fungerade hållbart kretslopp och småspråka med personalen om ”brännbart” kontra ”deponi” – ”Allt brinner om det blir tillräckligt varmt” funkar aldrig har jag märkt.

Den här tiden på året blir jag dock lite ledsen då det upprättats en speciell plats för ”fallfrukt” och där avfallet dessutom har samma volym som, men högre densitet än, containern med ”wellpapp”. 30 % av all mat som produceras/köps slängs sägs det och tio av årets månader vill jag, baserat på empiriska studier, hävda att huvuddelen av detta slöseri kan härledas till pesto, avokado och ruccola. Under hösten dock, intar nog fallfrukten en särställning.

Hoppsan… vad deppigt det här blev… det var inte meningen! Hösten är härlig på många sätt.  En tid för eftertanke, grubblande och sökande efter svar på frågor som man normalt inte ställer sig eller som inte ens har betydelse i ett större sammanhang.

Hur kan en pytteliten, knappt synlig blomfluga i öl- vin eller saftglaset förstöra såväl bouquet som smak… vad består dom av egentligen (kan GC-MS ge svaret)? Varför är den upplevda nedslagshastigheten på spöregn och ett stilla dito så olika… v = 9.82 * t? Hur kommer det sig att träden i naturen, trots de skador de ibland utsätts för, alltid strävar efter att växa rakt upp medan fruktträd totalt ignorerar den fundamentala kraften ”gravitation”, något som i förlängningen riskerar att de finaste frukterna hamnar på fel sida tomtgränsen?

47 års livserfarenhet men så många obesvarade frågor! Med den insikten är det skönt att leva i en FoU-verksamhet som just har till uppgift att ge svar, lösa problem och bidra till positiv utveckling.

Jakten på svar är något som präglar MoRe’s verksamhet och i detta nyhetsbrev får du information om ett nytt verktyg som tillgängliggjorts för att hantera frågeställningarna: Den nyinstallerade trumhuggen i pilotskala.  

Vidare beskriver vi vår forskningssatsning inom nanocellulosa där MoRe, via postdoc- och licentiandtjänster, samarbetar med såväl KTH/WWSC som MiUn.

Du får också stifta bekantskap med Manuela Lopez och läsa om hennes resa från universitetet i Havanna, via Örnsköldsviks vattenlaboratorium till att idag ha ett övergripande ansvar för ackrediterade analyser inom bolaget. Behöver du en erkänt kompetent person för internrevision av ditt ackrediterade laboratorium? Nu vet du var Manuela finns!

Frågor och funderingar ställs vi inför hela tiden. Att finna meningen med livet är kanske väl pretentiöst och själv la jag ner det redan i gymnasiet. Att däremot hitta svaret på, och göra någonting av, greppbara frågor i tillvaron generellt och i yrkeslivet specifikt är det som driver oss framåt. Utveckling, innovationsarbete och forskning fordrar resurser, engagemang, nyfikenhet, kreativitet och tålamod och inte sällan är den sistnämnda ingrediensen den svåraste.

Även tålamod är dock relativt och som slutord drar jag till med ett citat från en seriestrip där Ditto Flax lånat sin fars golfbag: ”Jag ska lära mig det här spelet, om det så ska ta hela dan!”